Är ni släkt kanske?

Idag hade jag och mamma bytt bil, men hon hade glömt sina solgalsögon kvar, så som den snälla dottern jag är, svängde jag förbi för att lämna dem.

Jag ringer på dörren (för att jag inte orkar ta fram nycklen), men tycker det tar för lång tid så jag ringer på igen bara för att visa att jag har lite bråttom. Då sliter hon upp dörren.
Där framför mig står min mamma i jeans, lila tröja och grå kofta. EXAKT det jag har på mig. Inte blir det bättre av att hon säger; Jag kan inte springa fortare än så här! Jag har för korta ben! EXAKT den förklaringen jag alltid använder.

Det var som att bli bitchslappad av sina egna gener; This Is You In Thirty Years!
Kinda creepy...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0