Jag har verkligen inte mycket att säga nu för tiden.
Känns mest bara som att jag långsamt går framåt i någon slags dvala där jag varken kan eller vill påverka någonting omkring mig.

Det beror förmodligen på att detta är min första jobbvecka efter semestern och min kropp befinner sig i chocktillstånd över att behöva kliva upp kl 6 varje morgon för att hinna med bussen (Vilket för övrigt aldrig händer. Jag försover mig ALLTID och missar ALLTID bussen).

Hoppas att jag piggnar till snart iallafall. Min flextid klarar inte av så mycket mer.