Tänk utanför lådan

Jag upptäckte lite saker om mig själv igår.
Jag är en riktig vanemänniska. Jag gör ofta som jag alltid gjort utan att riktigt tänka eller reflektera över vilka alternativ jag har.
Vanligtvis tar jag alltid 2:an eller 4:an från stan vilket gör att jag får gå en bit innan jag kommer hem. Men igår slog det mig, när jag stod på navet, att det går ju fan en buss alldeles utanför min lägenhetsdörr; 84:an!!! Att det till och med står Haga på den gör ju inte saken bättre. HALLÅ! liksom!

En annan sak jag upptäckte var att jag börjar bli mer tankspridd än vanligt (dvs inte lite!). Igår gick jag och lade mig ganska tidigt eftersom jag skulle upp vid 5. Kl 10 vaknar jag av att ringer det på min dörr. Folk ringer nästan aldrig på min dörr såvida jag inte är förvarnad eller vet att någon ska komma. Jag kikar surt ut genom dörren och känner inte alls igen människorna. Och eftersom jag är nyvaken, sur, osminkad (ser fullkomligt ÖVERjävlig ut) och inte har en aning om vilka dessa människor är eller vad de vill sket jag i att öppna dörren och gick och lade mig igen.

Nästa morgon var jag stressad som få och skulle precis springa till bussen när jag inte hittar mina nycklar (!!!) Fuck! tänker jag. Stressad som jag är. Letar igenom hela hallen, väskan och alla jackfickor. Spårlöst försvunnna. Sen slår det mig plötsligt... Jag tog aldrig ut nycklarna ur dörren igår! Jag hade varit och handlat och hade händerna fulla med kassar, så jag satte i nyckeln och öppnade dörren, satte in kassarna och stängde den. Men jag drog aldrig ur nyckeln!!!


Jag kände mig så grymt jävla korkad. Människorna från igår var ju bara två vänliga själar som tänkte tala om för mig att jag glömt nycklarna i låset. Och själv står jag därinne som någon annan pessimistisk och misstänksam pms-kärring och ignorerar dem. Jag hade ju iallafall tur att de hängde kvar under natten.

*Suck* Ibland är jag för misstrogen och tvivlande för mitt eget bästa...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0