Ingen var mer chockad igår än jag då jag faktiskt sprang hela Vår Ruset.
Jag blev övertalad av Emelie att åtminstånde starta i springa-gruppen så vi kom iväg fortare och slapp vänta och bli kalla efter uppvärmningen. Så vi började springa, och sprang till första vätskekontrollen och sen fortsatte vi bara. Strax före två kilometerskylten började jag känna av att jag fick ont i fötterna. Tänkte som vanligt att det var brist på stöd för hålfoten och ignorerade det bara.

Brännandet satt i resten av vägen och inte förrän vi sprang i mål och hämtade andan började jag misstänka att det var någonting annat jag hade under fötterna. Nämligen 5cm långa skavsår på insidan av vardera fot. Det gjorde ont som fan när jag väl lugnat ned mig och loppet var över. Blev tvungen att gå på utsidan av foten iväg till gräsplätten vi skulle fika på. Såg ut som jag hade skitit på mig. Emelie var snäll och bytte skor med mig och drog iväg mig till sjukvårdstältet där jag blev omplåstrad.

Trots att vi sedan satt i blåsten och höll på att frysa ihjäl när vi länsade picknickkorgen och mina fötter smärtade utav bara fan, var jag sjukt stolt! Jag sprang hela vägen!!! Jag hade ioförsig inte klarat det utan Emelie som peppade mig hela vägen, men jag är fortfarande väldigt nöjd med mig själv :D