KRIIIIIIIIG!

Fy fan! Det kliar över hela kroppen, jag känner mig så sjukt äcklad och jag kan verkligen inte tänka på någonting annat!
Min lägenhet har blivit myrinvaderad! Dessa små äckliga svartmyror som orsakat mig mardrömmar sen jag var 14 då det på den tiden krälade runt på golvet som en svart matta i mitt flickrum. Jag fick fan sova i gästrummet i över en vecka den gången innan det var utrotade.

Denna gång har de letat sig till min lägenhet. Visserligen bor jag på bottenvåningen så jag är väl mer utsatt, men helvete vad jag blir förbannad på mig själv för att jag slarvat så med städningen. Nu jävlar är det desinficering på hög nivå som gäller! Nu är det KRIG!! Nu ska jag utrota de jävlarna!!!!!!!!


Så nu vet ni hur jag ska spendera denna fredagkväll...

 


Morsdags middag

Kom ihåg Morsdag på Söndag!
Det här ska jag laga till min mamma:

Salami- och fetaostinbakad kycklingfilé 


 
 Baka på låg ugnsvärme så blir kycklingen riktigt mör och saftig. 
ca  1 tim

Ingredienser:
 4 st  kycklingfiléer
1 msk  smör, eller rapsolja till stekning 
Salt och peppar 
8 skivor  salami, tunt skivad 
125 gram  fetaost 
8 st  soltorkade tomater 
Färsk basilika 

Tillagning:
1. Sätt ugnen på 150 °C. Stek kycklingen några minuter på vardera sidan så att den får en fin stekyta. Krydda med salt och peppar. Lyft upp köttet och skär ett snitt igenom det.

2.Stoppa in skivor av salami och ost tillsammans med soltorkade tomater (som du klippt i mindre bitar) och en kvist basilika i snittet. Lägg kycklingen i en form och ugnsbaka i ca 20 minuter eller tills köttet är klart.

3.Skiva köttet på diagonalen och lägg upp det på ljummen sallad av färsk spenat, cocktailtomater, rödlök, selleri, paprika, fetaost och valfria kokta bönor eller linser som värmts i stekpanna.

4.Servera exempelvis med en enkel sås på yoghurt, vitlök och chili som körs i en mixer några sekunder tills den fått en jämn konsistens.

 


I Chocktillstånd

Ingen var mer chockad igår än jag då jag faktiskt sprang hela Vår Ruset.
Jag blev övertalad av Emelie att åtminstånde starta i springa-gruppen så vi kom iväg fortare och slapp vänta och bli kalla efter uppvärmningen. Så vi började springa, och sprang till första vätskekontrollen och sen fortsatte vi bara. Strax före två kilometerskylten började jag känna av att jag fick ont i fötterna. Tänkte som vanligt att det var brist på stöd för hålfoten och ignorerade det bara.

Brännandet satt i resten av vägen och inte förrän vi sprang i mål och hämtade andan började jag misstänka att det var någonting annat jag hade under fötterna. Nämligen 5cm långa skavsår på insidan av vardera fot. Det gjorde ont som fan när jag väl lugnat ned mig och loppet var över. Blev tvungen att gå på utsidan av foten iväg till gräsplätten vi skulle fika på. Såg ut som jag hade skitit på mig. Emelie var snäll och bytte skor med mig och drog iväg mig till sjukvårdstältet där jag blev omplåstrad.

Trots att vi sedan satt i blåsten och höll på att frysa ihjäl när vi länsade picknickkorgen och mina fötter smärtade utav bara fan, var jag sjukt stolt! Jag sprang hela vägen!!! Jag hade ioförsig inte klarat det utan Emelie som peppade mig hela vägen, men jag är fortfarande väldigt nöjd med mig själv :D

Bye Bye Barndom

Jag var och tittade in i huset i Birsta i helgen eftersom mamma och pappa håller på att flytta.
Kändes väldigt konstigt och lite "fel" att se det tomma skelettet som en gång var mitt barndomshem. Visserligen så bor jag ju inte längre hemma så därför tror jag att det inte känns lika sorligt som det annars skulle göra, men konstigt känns det. Väldigt konstigt.
Allt var tomt. Alla rum, alla skåp, alla garderober. Till och med fysen stod på vid gavel och var avstängd, urplockad och urtorkad.

Igår lämnade jag min hemmanyckel till pappa så nu har jag verkigen ingen tillgång till huset alls. I Söndags var det förmodligen sista gången någonsin som jag satt min fot där.
Mamma och pappa har redan flyttat och bor nu i kaoset av kartonger i ett halvfärdigt hus på Spikarna. Men fy fan vad fin det blir där.Och det är skönt att se pappa avslappnad och nöjd för en gång skull. Han måste alltid ha någonting att göra och alltid ha något projekt på gång. Jag undrar sannerligen vart de generna tog vägen då både Erik och jag ärvt mammas bekvämliga sida.

I söndags åkte jag även ut för att laga middag åt dem på kvällen då de själva var helt slut efter att ha flyttat hela helgen. Det var lätt förvirrande att försöka laga mat i ett kök man inte visste var någonting fanns eller hur funktionerna på diverse nya köksredskap fungerade. Det har nog aldrig tagit så lång tid att laga spaghetti och köttfärssås. Men det var otroligt mysig att sitta vid matbordet och blicka ut över havet som glittrade i kvällssolen. Överväger nästa att flytta hem igen :P Nä, men i sommar kommer jag nog vara därute väldigt mycket.

ska nog ta och fota lite därute så att ni får se vad jag menar. Så HÄR såg det iallafall ut i januari.

Vår Ruset

Idag ska jag "ta mig igenom" Vår Ruset.
Jag skulle kunna skriva att jag ska springa, men då skulle jag ljuga och det är fult att ljuga ;)
Nä, jag ska nog gå-jogga eller lufsa mig igenom loppet. Har inte prioriterat att träna till det alls faktiskt. Den enda träningen jag fått på sista tiden är de gånger jag cyklat till och från jobbet, och det har inte nog inte gett mig särskilt mycket bättre kondition då detta skett mycket sporadiskt.
Jag ser mer detta som en rolig grej att göra tillsammans med tjejerna på jobbet. Dock kommer allihopa förmodligen springa ifrån mig.


True Blood säsong 3

Längtar!

Jayson är så jävla klockren!


I Blame The Party Gods!

Denna veckans utgång spårade ut lite skulle man kunna säga.
Har inge större minne av kvällen annat än när vi tjejer satt runt bordet i Kajsas kök och hade jättetrevligt. Sen några suddiga minnesbilder av att jag hängde ut för en bil och sedan att jag vaknade i min egen säng, men en handskriven lapp ifrån Kajsa.

Vill inte gå in på några detaljer ifall ni skulle vara lite känsliga men jag måste bara officiellt be om ursäkt för Emelies bil och Kajsas fina nya skinnjacka ifrån Berlin. Resten kan ni räkna ut själv.

Jag är bara så tacksam över att vi inte hann ut på krogen och att jag bara var med mina fina flickor som gjorde allt för att hjälpa en näst intill medvetslös Jenny.
Thank You!

Föresten så är en sådan fjortisfylla inte att rekommendera när man har en 21 år gammal kropp. Det tar ett tag att återhämta sig...

Klockren!

Inte för att jag har någon koll på fotboll, men fy fan vad kul den här är!


Jag är inte död!

Bara så att ni vet!
Lilla Julia, jag har inte bloggat, varit ute på Skype eller facebook på några dagar för att jag inte har haft tid och lust. Och för att jag har varit på Alnö och hjälpt mamma och pappa med flytten och därute har de ingen intenetuppkopping än.

Sorry Dude. Jag loggar in på Skype snarast möjligen :P

OMFG!!!

I Want!!!!!!!

Nostalgi!

Blev lite nostalgisk igår då jag började lyssna på denna låt.
Snacka om flashbacks man får av högstadietiden på Mimer :)


Grekland

Må ju säga att Julia och jag verkligen var före vår tid ;P
http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/europa/grekland/article2575618.ab

I'm Legless!

If you catch my drift.
Tyckte faktiskt jag var väldigt fyndig där.
Nä, så här är det; jag har mina ben kvar. Det är mitt körkort som är bort! YEY! Precis när jag fått tillbaka nycklarna tappar jag bort nästa grej. I don't get it! Hur fan lyckas jag!?

Blev iallafall tvungen att polisanmäla skiten för att kunna fixa ett nytt. Roligt, roligt. Måste tydligen till och med fixa ett nytt kort på mig själv. Kanske är rätt bra, då kan man ju photoshoppa lite som man vill :P

Nä, men jag var sjukt irriterad i Lördags när jag upptäckte att det var borta. Inte blev det bättre av att när jag kom ut till bilen, hade fått en parkeringsböter på 800 spänn... KUUUUUUL!!!!!
Bara för att mammas parkeringslapp hade glidit över min lite grann så att man inte såg hela. Måste fan vara en sjukt skadeglad Lapplisa. Lovar att jag ska köra över idioten nästa gång jag ser han/hon.
I'm Gonna Bring the Pain Lapplise-Jävel!

Valborg

Jag är så himla lättövertalad!
Jag skulle ju ta det lugnt igår pga av min "svält", men nog fan hamnade man ute på dansgolvet iallafall. Och allt som behövdes var ett välformulerat sms från Kajsa...
Halv 8 satt jag hemma hos mor och far och åt glass. En timme senare stod jag och sminkade mig och torkade håret samtidigt. Tog 2:an till Skönsmon för att virra omkring lite i regnet innan jag hittade rätt lägenhet.

Hann bara få i mig en halv vinare innan vi tog taxi ned till Allstar där jag knappt hann ut på dansgolvet innan jag började må dåligt. Så jag gick hem. Dock glömde jag säga till Matilda och Kajsa om mina planer (sorry) så de blev ganska oroliga att jag bara försvann. Fick stå i världshistoriens längsta taxikö innan jag kom hem. Somnade med linser och smink på.
Blev en mycket kort och tidig kväll...

Kollade även kameran imorse. Det här var den enda bilden som jag hade tagit under hela kvällen.

Alzheimers Light!

Eller något sånt måste jag fan ha!
Förra lördagen tappade jag ju som sagt bort nycklarna... igen! Mina sista par, eftersom ett par bröt jag av och det andra paret ligger i USA.

Var ju inte allt för kul att upptäcka det efter en jävligt kul kväll med tjejerna. Snacka om antiklimax. Efter att ha tagit taxi hem ifrån Allstar och precis ska till att öppna dörren slår det mig. No Keys!!! Det var alltså bara att svälja stoltheten och ringa efter hjälp. Vilket kom iform av en arbetskamrat till mig. Har blivit lite retad för det där i efterhand på jobbet, men inte alls så mycket som jag förväntade mig. Han skjutsade iallafall hem mig till mamma där jag fick spendera natten.

Hittade till slut nycklarna efter ett antal timmar med ångest. Tror det var ett utav de lyckligaste stunder i mitt liv, när jag drog upp dem ur påsen jag lämnat hos Kajsa (Tragiskt det där lät). Några timmar efteråt drog jag upp dem och pussade på dem och var glad bara för att de fanns.



Mina underbara fina nycklar!!

 


RSS 2.0